Servicehund

Då har det gått ett halvår sedan vi berättade om vår påbörjade väg till assistanshund och detta halvåret har varit som en enorm berg- och dalbana.

 

Vi var så lyckliga över att ha klarat BPH och att få träna massor under hösten när Charlie helt plötsligt började bete sig konstigt, vi for iväg till veterinären med misstänkt livmodersinflammation (bara att skriva ordet gör att jag får spel). Som tur var så var det ingen inflammation utan "endast" förhöjda hormonella värden. Men när de undersökte henne så tappade de ner henne från bordet så att hon skar upp en bit på bakbenet så det var rakt in och sövas och sys. Detta gjorde att vi kunde inte träna så hårt fysiskt så det blev mycket trickträning inomhus, positiva är att hon nu städar upp sina egna leksaker!

 

Vi kunde dock vara med på Hundens dag på Arken Zoo i Ängelholm. Detta året fick jag och Carina äran att vara med och representera Vård- och Assistanshundar. Carina och hennes Vinnie är certifierat Vårdhundsteam vid Vårdhundsskolan och arbetar med som Vårdhundsteam i Ängelholms kommun inom handikappomsorgen.

 

Det är alltid kul att träffa Vinnie och Carina för de är så inspirerande och har gått en bana väldigt olik med ändå lik vår. Jag ser upp till den relationen som Carina och Vinnie har och att de alltid ser ut att ha så kul när de tränar. Kan villigt erkänna att jag "lånat" ett eller tjugo trick från Carina.

 

Jag och Charlie tycker det är väldigt roligt att vara med på sådana evenemang för vi får en möjlighet att inte bara prata om vår uppgift utan även om Grand Danois som hund och det är roligt att se hur spännande folk tycker det är med en så stor hund och hur de sakta men säkert börjar slappna av när jag berättar mer om grand danois historia och hur rasen "ska vara".

 

Hösten fortlöpte med kurser på brukshundsklubben och enskilda träningar med Lena-Maria där jag märkte att Charlie tappade mer och mer fokus på det vi skulle göra och ägnade all sin tid och fokus på mig. Många lektioner var vi med i 10 minuter och sedan fick vi avbryta då hon markerat på mig. Jag märkte även att hon blev mer frenetisk i sitt markerande och visade verkligen att "nu är det allvar, du lyssnar på mig". Hon började även med en ny markering = sätta sig framför och lägga huvudet med hakan platt mot min mage och sen vara helt still (förklaringen till detta kommer).

 

Vi fortsatte träna genom hösten och vi har lagt väldigt stor fokus på att ignorera omgivningen. Vårt stora bekymmer har varit att Charlie är så nyfiken och intresserad så hon vill gärna fram och hälsa, gärna genom att hoppa jämfota..Vi har tränat genom spontana möten med även genom arrangerade och det går bättre och bättre.

 

I höst började vi även träna regelbundet i grupp för Lena-Maria, vi är tre assistanshundsekipage som tränar tillsammans och utbyter erfarenheter både vad det gäller vårt hundliv men även sjukdomen. När vi träffas är det allt från passitivitet, lek under ordnade former, gå i koppel till doftmarkering och trick som tränas in. Allt med fokus att vi ska bli ett team. Fördelen med att träna med andra med samma sjukdom är att jag kan slappna av och vet att vi alla är i samma båt och har våra sämre dagar.

 

I oktober började vi mer och mer märka att Charlie drogs väldigt mot mig och hon gjorde ofta sin nya markering. Det kom ofta när jag hade ätit så vi funderade på om det kunde vara så att hon själv börjat markera högt blodsocker men när vi kontrollerade det så var det inte högt. Dock märkte jag att ofta när hon kom så fick jag ont i magen. Natten mellan den 2 och 3 november vägrade hon lämna mig och jag kände att jag blev sämre och sämre, sockret var lågt och jag hade enorma smärtor. Så jag åkt in på sjukhuset och opererades samma natt. Jag personligen är övertygad att hon känt att något inte varit rätt och makerade detta, tyvärr har jag tappat hundglasögonen på vägen så jag har missat allt. Mycket på grund av att jag varit så sjuk.

 

Då jag fick en full bukoperation så blev det att åter ta till den psykiska träningen och försöka finslipa på allt.

 

Personligen så tror jag att allt som hänt denna hösten varit positivt för vi har skapat ett ännu starkare band tillsammans och vi är verkligen ett team. Vi har även fått möjlighet att genom lek och trick öka vår förståelse för varandra och lära oss att inte bara lyssna på varandra utan även läsa varandras kroppsspråk.

 

Jag vet även nu att jag kan lita på Charlie och hennes markeringar för hon har rätt. Även om det inte visas just när hon markerar så kommer blodsockret falla inom kort. Detta gör att jag känner mig mycket tryggare och detta bidrar till ett stabilare blodsocker.

 

När jag tittar tillbaka på 2014 så ser jag verkligen hur långt vi har kommit och hur många roliga saker som hänt. Samtidigt som vi kan dra lärdom av det som inte gått så bra.

 

Positivt 2014:

- Klarat BPH och lämplighetstest

- Fått så bra kontakt och vi-känsla pga att vi spenderat så mycket tid tillsammans

- Hennes markeringar är konkreta och stämmer till 99%

- Klarat allmänlydnadspasset

- Valpträff hos Eva och Ted

- Startat i Lena-Marias träningsgrupp

- Påbörjat min egen utbildning till resurshundsförare, klickerinstruktör, noseworkinstruktör

 

Mindre positivt 2014

- Alla sjukdomar och skador

 

Nu ser vi fram emot att få ett skade- och sjukdomsfritt 2015

 

Man kan följa publicering i tidningen GD NYTT och här kommer sista insändningen:

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

.

 

...

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Eva Isaksson-Heinz Kennel GreatRaizcons

 

Här kan vi följa Great Raizcon's Crew Charlie på hennes väg till att bli Diabeteshund.

Här kommer en uppdatering från första året:

2012 fick jag min diagos hypoglykemi efter många dagar och nätter på sjukhuset.

Vad är hypoglykemi?

Hypoglykemi är det samma som lågt blodsocker och kan t ex inträffa när du har fått i dig lite för mycket insulin, för liten mängd mat eller efter fysisk aktivitet. När blodsockret blir för lågt blir det "energibrist" i kroppen som då reagerar med att försöka höja blodsockret på olika sätt. Kroppen blir stressad och stresshormonerna gör att du börjar må konstigt. Ofta blir du darrig och skakig och får hungerskänslor. Du kan också bli svettig, irriterad, blek, få hjärtklappning eller få svårt att tänka klart och bli yr. Det är dessa symtom som brukar kallas för insulinkänning. Blir blodsockret riktigt lågt kan du t o m bli medvetslös med eller utan kramper och hamna i vad man kallar för insulinkoma.

Jag har oturen att mitt blodsocker faller väldigt snabbt och blir väldigt lågt vilket gör att jag ibland inte hinner reagera innan blodsockret är alldeles för lågt.

Då vi alltid haft hund började jag undersöka möjligheten att utbilda en hund till servicehund / alarmerande signalhund diabetes. Jag tog kontakt med en SKK certifierad utbildare, Lena-Maria Becher Lundberg. Lena-Maria var först väldigt tveksam till en grandis som diabeteshund men ändrade sig snabbt =) .

Att det skulle bli en grandis var självklart för oss i familjen då det är en ras som lockat oss länge.

 

Nu var det bara att hitta en kennel som vi klickade med. Efter många kontakter med olika kennlar fick jag tillsist kontakt med Eva och Ted som bjöd hem oss för att träffa de äldre hundarna och kika på valparna som var tre veckor. Det första vi la märke till var hur lugna och framåt alla hundarna var och att vi fick ett stort välkomnande både av två- och fyrbenta. Vi kände även ett stort förtroende för Eva och Ted då de ställde många frågor om oss och hur valpen skulle få det hos oss. De var väldigt engagerade i att det skulle kännas rätt för oss alla! Det märktes att de lever för sina hundar och engagerar sig långt efter att valpen har flyttat.

 

Direkt efter första mötet visste vi att vi hittat rätt uppfödare och att vi fått två nya vänner. Därefter var vi på besök varje helg tills vi kunde få hem vår älskling Charlie. Än idag pratar vår dotter om Teds hemmagjorda saft =)

Under veckorna som Charlie växte upp så utbildades vi i familjen av Lena-Maria att ta på hundglasögonen och vara uppmärksam på alla "konstigheter" hon hade för sig för det kunde vara en markering. Redan när hon var 10 veckor såg vi en markering, hon greppade min arm och ville inte släppa. När vi tog blodprov så var det 2.7 (lågt), vilket självklart ledde till en massa godis och mys. Detta fortsatte sedan och Charlie markerar idag inte bara blodsockersvängningar på mig, utan även på min pappa som har Diabetes typ 2.

Vi hade väldig tur att upptäcka Charlies markeringar så tidigt och kunde berömma dessa och förstärka dem. Tyvärr är det många som väntar med träningen och på detta sätt missar hundens egna markering eller i värsta fall korrigerar bort den. Att Charlie tar i min arm är något som hon själv valt och som passar mig då jag får en väldigt tydlig indikation på att sockret är högt/lågt. Hade vi inte varit uppmärksamma från början hade vi säkerligen tagit bort detta beteende från henne.

Om hunden inte markerar själv (eller om man som ägare har missat den) så kan detta tränas upp via luktdiskriminering och massa belöningar/beröm. Hur hunden ska markera är upp till dig att bestämma. Vad det är hunden reagerar på vet man inte riktigt, man misstänker dock att våra dofter ändras och att hunden känner att vi inte mår bra.

Under året som har gått har vi gått vanliga lydnadskurser, diabetesträning och tränat med vårdhundar som Lena-Maria utbildar. Det har varit mycket miljöträning och fokus på att få en hund som ignorerar sin omgivning och tyder sig till mig. Vi har kommit väldigt långt med markeringarna och kämpar på med lydnadsträningen. Vissa dagar är det nära en annons på blocket men oftast har vi fantastiskt roligt =)

Det jag tycker är viktigt är att den Brukshundsklubb man väljer ska vara införstådd i hur arbetet med en servicehund ser ut och att detta inte alltid stämmer överens med hur de tränar. Vi tränar på Bjuvs Brukshundsklubb och löste det så bra att innan vår kurs började så bjöds alla instruktörer in till en föreläsning med Lena-Maria där hon gick igenom hur en servicehunds utbildning ser ut och vad som är viktigt att förstärka. Vi är inte med på vissa övningar (ex stå uppbunden utan kontakt med förare) samt att vi har tillåtelse att ha med Charlie i alla delar av klubbstugan. Vi har kunnat anpassa deras kurs så att den fungerar för oss. Bjuvs BK har även varit ett stort stöd i att hjälpa till med saker som att kontrollera tänder, känna igenom kroppen, bjuda på lockelser osv för att vi ska få så många träningstillfällen som möjligt.

Idag (140702) har vi nått vår första stora milstolpe, vi har genomfört ett BPH (Beteende- och Personlighetstest Hund) samt fått ok på lämplighetstest vilket innebär att vi är inne i den officiella utbildningsperioden och nu kämpar vi mot nästa mål som är certifiering. Att jag var nervös är en underdrift, vilket även märktes på mitt blodsocker som studsade upp och ner. Men vi tog oss igenom och Charlie hade superkul! Det var också kul att se att våra träningar gjort nytta. Charlie brydde sig inte speciellt om andra människor och hon var väldigt fokuserad på mig. Detta är kanon för det som jag ska använda Charlie till och hon följer vår plan precis. Överlag så tyckte dem att hon var en positiv och framåt hund med bra attityd. Dock måste vi arbeta mer på att få bort hennes känguruhopp (hon är gärna på två ben när hon är glad =) )

 

Vi vill samtidigt tacka Eva och Ted med familj för allt stöd under resan. Det är tryggt att veta att vi alltid kan ringa er för tips och råd! Det är alltid lika roligt och skicka foto och uppdateringar till er och få hejarrop tillbaka. Ni ska veta att ni alla är guld värda! �

Har ni några frågor om servicehundar eller utbildningen får ni göra kontakta oss:

Tränare Lena-Maria Becher Lundberg 070-9434947 / lenamaria.lundberg@gmail.com

Förare: Victoria Milosevic Jönsson 0739-78 94 68 / victoria.m.jonsson@gmail.com

 

Fortsättning följer ...

Kram Victoria och Charlie

 

Copyright © All Rights Reserved